Detta seminarium fick mig att fundera på hur Handikappförbunden och deras medlemsförbund med sin begränsade ekonomi ska kunna påverka beslutsfattarna. Jag kan dock konstatera att handikapprörelsen har mycket att fundera över och lära i detta område. Många människor är funktionsnedsatta (ca 500 000) samtidigt som det är en rörelse som inte är kapitalstark. Med ett smart arbetssätt borde vi ha stora förutsättningar att påverka makthavare och på så sätt lyckas lyfta våra frågor!

Glädjande kan jag konstatera att detta seminarium både teckentolkas och verkar använda hörselslinga (något som jag inte kan kontrollera tekniskt). Dessutom är föreläsaren medveten om att synnedsatta inte ser powerpoint genom att beskriva vad som står på bilderna. Även om seminariet ligger en trappa upp är lokalen väl vald vad gäller tillgänglighet då det går bra att ta sig in med rullstol i det förhållandevis nybyggda Almedalsbiblioteket.
Seminariet är verkligen intressant och ögonöppnande att pliktobilder (bilder som en del funktionsnedsatta använder för att kommunicera) inte finns för våld och sex. Exempelvis våldtäkt eller tafsning saknas. Där igenom blir det svårt att berätta för omgivningen om man har blivit utsatt för just detta. Seminariet/föreläsningen pekar på viktiga frågor om hur man ser på funktionsnedsatta och hur man ser på kvinnor som är våldsutsatta.
Tyvärr kan jag konstatera att detta viktiga seminarium inte drar så många åhörare som de andra seminarierna jag har varit på så här långt. De pekar på ett antal särskilt utsatta grupper; (missbruk, äldre, funktionsnedsättning, annan etnisk bakgrund, unga, heder/patriakalt/totalitär, LHBT) för våld. De är särskilt utsatta är för att de är kvinnor. Det är upprörande fakta som publiceras.

Skönt att det fläktar i Visby, annars hade det varit outhärdlig tillvaro. Men det innebär att rollupps och annan reklam far runt.

Mot slutet av seminariet lyftes frågan igen och jag uppfattar som att det fanns en samsyn för att var och en ska äga vårdinformationen!