Förmiddagens och dagens andra seminarium handlar om Kvinnor med funktionsnedsättning är lika våldsutsatta, men ändå osynliga – varför?
Glädjande kan jag konstatera att detta seminarium både teckentolkas och verkar använda hörselslinga (något som jag inte kan kontrollera tekniskt). Dessutom är föreläsaren medveten om att synnedsatta inte ser powerpoint genom att beskriva vad som står på bilderna. Även om seminariet ligger en trappa upp är lokalen väl vald vad gäller tillgänglighet då det går bra att ta sig in med rullstol i det förhållandevis nybyggda Almedalsbiblioteket.
Seminariet är verkligen intressant och ögonöppnande att pliktobilder (bilder som en del funktionsnedsatta använder för att kommunicera) inte finns för våld och sex. Exempelvis våldtäkt eller tafsning saknas. Där igenom blir det svårt att berätta för omgivningen om man har blivit utsatt för just detta. Seminariet/föreläsningen pekar på viktiga frågor om hur man ser på funktionsnedsatta och hur man ser på kvinnor som är våldsutsatta.
Tyvärr kan jag konstatera att detta viktiga seminarium inte drar så många åhörare som de andra seminarierna jag har varit på så här långt. De pekar på ett antal särskilt utsatta grupper; (missbruk, äldre, funktionsnedsättning, annan etnisk bakgrund, unga, heder/patriakalt/totalitär, LHBT) för våld. De är särskilt utsatta är för att de är kvinnor. Det är upprörande fakta som publiceras.
